Jag vet att språket förändras hela tiden. Och inställningen till språklig korrekthet förändras eftersom de grammatiska kunskaperna är sämre nuförtiden. Men jag kan inte hjälpa att jag vrider mig som en mask på en krok när jag ser grammatiska fel. Då vaknar svenskläraren i mig.
När en skribent inte kan skilja på subjekts- och objektsformer utan använder ”Dem” som subjekt i en sats, eller använder ”sin” i stället för ”deras” så studsar jag högt och vill förklara hur det ska vara. Skillanden kommer säkert att försvinna om någon generation, men än finns den kvar.
Men att jag får mail från en organisation för kommunikatörer som lanserar en tjänst med rubriken att den ska ”Stärka kommunikatörer i sin yrkesroll” ser jag som ett sorgligt tecken i tiden. Känslan för subjekts- och objektsformer är på väg att försvinna – och inom någon generation är skillnaden kanske helt borta.
PS.
I satsen ovan är kommunikatören objekt för handlingen och korrekt skrivning är därför ”Stärka kommunikatörer i deras yrkesroll”. ”Sin” är ett reflexivt pronomen som syftar tillbaka på den som gör något i satsen alltså subjektet (som saknas i just den här satsen).
